SPRALLIS

.... som funderar på att öppna en barnklädesbutik. För att få den mest framgångsrika barnklädesbutiken så kommer här mina bästa tips.

Pojkar ska  ha blått, köp in mest pojk-kläder i blått. Andra kill-färger kan funka men är det något som man möjligtvis skulle kunna koppla till tjejigt kommer du inte få dem sålda. Tjejer ska givetvis ha rosa och helst klänning, hur opraktiskt det än må vara på en nyfödd bebis så ska hon ändå ha det. Den rosa perioden som alla flickor har någon gång verkar sträcka sig från 0 år upp till 100 år, på ett ungefär.

Kvalitén ska givetvis vara den bästa samtidigt som priset ska vara det lägsta. Hmm svår ekvation.

Småkillar kan få sina föräldrar att leta efter de mest omöjliga sakerna, men klart det ska vara döskallar på dem. Badbyxor med döskallar, tröjor med döskallar, skor med döskallar mm. Så hur mycket du än avskyr döskallar själv så för guds skull köp in kläder med döskallar, i alla dess former. Om tjejer har en rosa period så har killar en döskalle-period. Hur länge denna sträcker sig har jag dock inte kommit på ännu.

Fler tips kommer nog senare men för att sammanfatta det så köp blått och rosa, klänningar och döskallar, ska vara billigt men kvalitativt. Inga dåliga krav kunderna har, men ni vet väl att kunderna alltid har rätt =)

Soliga hälsningar
Marri

Jaha då har man märkt om kläderna och kör den första rean. Hoppas bara att människorna som rör sig i det här huset vill köpa lite av mig, det är ju knappast så att jag kommer ner i 39,50 för ett par byxor eller topp som vissa andra affärer kan göra. (Inte alls bitter bara på lite dåligt humör idag ;)

När jag ändå pratar rea så undrar jag om det nya är att kalla det SALE? Nästa gång du är på ett köpcentrum eller ute på stan, kika gärna i butikernas skyltfönster och se om det står REA eller SALE. Det verkar vara "inne" att kalla det för SALE numera men jag förstår inte riktigt varför. Undra hur många som kommer hem till sina respektive och säger, jag har fyndat på Sale? Troligtvis inte en enda. Eftersom jag inte har möjlighet att anställa någon så fick jag använda mig av barnarbetare för att få till min "rea-skylt":

Fast barn-arbetaren tyckte det var kul att hjälpa mamma måla på bodies. Det var inte barnarbete, vi kallar det för att förena nytta med nöje, pysselnöje.

Skriver mer om mina lediga dagar vid något annat tillfälle. Önskar er alla en underbar vecka nu när de säger att det ska bli sommar på riktigt.

Kram
Marri

Grattis Dressman-damer, att ni har Sveriges nöjdaste kunder vet ni redan men mitt grattis avser att ni har Sveriges bästa kunder. Ni har ett framgångskoncept, ni säljer kläder till män. När män behöver något så går de in i den affär som de brukar gå till och handlar vad de behöver, inget velande där. Dressman-damerna i K-center är otroligt service-minded och jag förstår varför männen går tillbaka dit, de har fått sina trogna kunder.

Av de kunder som går in till Dressman så är det nog 9 av 10 som kommer ut därifrån med en kasse full med nya kläder.  I min butik är det 1 av 10 som går ut med en kasse :) I min butik kommer det oftast in kvinnor som ska handla till barn och barnbarn och de flesta vet hur kvinnor är.

Dressman har kunder som kommer in när de behöver något, med lite hjälp av damerna där så hittar de vad de behöver sen är de nöjda. Vi kvinnor har en förmåga att göra på ett lite annorlunda sätt. Behöver vi exempelvis en kjol så går vi in i 5 olika butiker för vi hittar inte precis den som vi vill ha, eller också sitter den inte bra på, eller så är färgen fel eller......... Det slutar oftast med att vi går hem tomhänta eller som jag oftast gjorde, handlade till barnen istället. Männen är beslutsamma i sin shopping, kvinnor velar så det blir ingen shopping. En annan skillnad är att män oftast handlar sällan men när de väl gör det så handlar de mycket. Kvinnor däremot småhandlar lite men ofta. Kvinnor är nog inte lika trogna kunder, de gillar att handla på olika ställen, män går oftast tillbaka där de vet att de kan hitta vad de söker och kan få den servicen de behöver.

Det är sällan män kommer in till Sprallis men när de väl gör det så brukar de handla något. De män som har fått ett uppdrag av sin fru/sambo och inte hittar vad de söker brukar inte heller handla men de män som kommer in på eget initiativ tycker jag är extra kul. Det är nog inte många män i vårt avlånga land som handlar kläder till sina barn, men det kan bero på att det oftast är kvinnans intresse. Sist min egen man handlade till våra barn, eller jag kanske ska säga vårt barn för vi hade bara ett då, var för fyra år sen när han var och jobbade i USA. Han kom hem med kläder som var alldeles för stora, hade noll koll på storlekarna :)

Min idealkund är en modemedveten småbarnsmamma med samma beslutsamhet som en man :)

Nu ska jag ge Dressman en lånad slogan:

Dressman-butiken i Kållered, där jobbar några av de trevligaste personerna i huset.

God natt mina vänner!


Ps Jag är inte 100 %-igt nöjd med min veckokrönika för jag skrev en annan innan idag men allt bara försvann så jag fick skriva om den nu och jag tycker inte den blev lika bra som den andra. Ds

Som ni förstår så har jag inte så mycket tid att blogga på helgerna, de bara försvinner. I lördags hade vi en tjejkväll, mina döttrar och jag. Först började vi med manikyr och pedikyr (=klippte naglarna) på bägge två, därefter stod bad på tur och efter det hoppade de i pyjamasen och vi avslutade med att lacka naglarna med glitterlack. Den här mamman fick ta sig en välförtjänt lång varm dusch medan tjejerna lekte själva en stund. Sen hade vi pyjamasparty i sängen, låg mest och busade och kittlade varandra. Om någon undrar om jag har blivit ensamstående så är det inte fallet, mannen var förkyld och ni vet väl hur det är när en man blir förkyld ;)

Det var egentligen något annat jag skulle skriva om idag och det är om skyddsänglar. Tror ni att de finns? Jag tror absolut att jag har en och hoppas innerligt att denna skyddsängel även skyddar mina döttrar. Det här tror jag är min skyddsängel:

Det är min älskade farfar. I onsdags var det 14 år sen han gick bort men den dagen är alltid lite extra jobbig för mig, jag tänker mycket på honom just de dagarna. Jag gick aldrig på dagis när jag var liten utan det var farfar och farmor som passade mig när mina föräldrar jobbade, så jag är i princip uppväxt med honom. Några av mina starkaste minnen från barndomen är min farfar alltid med i. Hans sista år i livet var rätt jobbiga då han till slut blev senil och det gick inte att kommunicera med honom. Det sista tecknet jag fick på att han kom ihåg mig var när jag en gång, ett tag innan han dog, var och besökte honom. Jag höll honom i handen och sa något, då kramade han min hand så hårt att min guldring på fingret blev alldeles sne. Det gjorde himla ont men det var det värt för den stunden med honom har etsats sig fast i mitt minne. För ett ögonblick kom han ihåg mig och den ringen har jag än idag kvar i sin sneda form.

Anledningen till att jag tror att han är min skyddsängel ska jag berätta för er här på bloggen, det är inte många som vet detta men nu delar jag med mig av mina upplevelser. Sommaren innan Bella föddes (2002) så bilade mannen (vi var bara sambo då), min bror och jag ner till Jugoslavien (Serbien). I Ungern låg mannen bak och sov, min bror satt fram och jag körde. Vi höll utkik efter en avfart som vi skulle svänga av på och både min bror och jag blev förvirrade för vägskyltarna visade åt två håll. Jag tyckte att jag höll koll framför oss men helt plötsligt ser jag en bil alldeles för nära, så jag tvärbromsar, ser mitträcket komma mot oss, lyckas bromsa bilen men har snurrat ett kvarts varv, men utan att bilen får en enda skråma eller att någon av oss skadar sig. Bilen stod nu still på motorvägen och det var bara att samla sina darriga händer och ben och köra vidare. Från stillastående till normalfart så lyckades vi komma ikapp den bilen som var framför oss, då upptäckte vi att han körde otroligt långsamt på motorvägen. Det tillsammans med några sekunders koncentration på vägskyltarna kunde ha slutat i en otrolig katastrof. 

Nu sitter jag här, nästan exakt 7 år senare och tror fortfarande att min skyddsängel skyddade oss den dagen. Att han såg till att min reaktionsförmåga var på topp, att det inte kom några bilar bakom oss som hade kunnat köra rakt in i oss när vi stod felvända och still, att han på något sätt hjälpte mig styra så att jag inte träffade mitträcket. Tack farfar för att du skyddade oss annars hade jag aldrig fått uppleva några av de lyckligaste stunderna i mitt liv, främst när mina döttrar föddes. Det enda jag är ledsen för är att du inte hann träffa dem, du hade älskat dem lika mycket som jag vet att du älskade mig. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Det blev ett långt och känslosamt inlägg och för er som orkade läsa detta vill jag bara att ni ska veta att jag är övertygad om att skyddsänglar finns och om ni funderar på era liv så kanske ni också har ett ögonblick där ni blivit skyddade. 

Kram
Marri

  

Nu har jag fått en idé till bloggen, kom på den själv för jag fick ingen inspiration från mina läsare :)

Jag ska skriva en veckokrönika som kommer behandla något aktuellt i K-center (huset där min butik ligger i). Den första krönikan kommer handla om butiken Kicks och folks sminkinköp. Håll utkik för den publicerar jag så fort jag snickrat ihop en bra text. Men snälla blogg-läsare, förvänta er inte för mycket för det är mina tankar som kommer flöda inga forskningsresultat :)

Nytt nattsvammel från mig.

Nej nu måste jag gå och lägga mig så jag orkar med morgondagen. Jag ska bara.................

.....blev jag så rörd att jag fällde några tårar. Detta beror på den kommentaren jag fick av Erik på mitt föregående inlägg. Vi har jobbat tillsammans men aldrig umgåtts privat men ändå vet jag att han är en person som jag kan lita på och ställer alltid upp för mig. Så detta vill jag rikta till dig Erik, tack för att du är en sån bra vän!

Jag har fler vänner därute som stöttar och peppar mig och ni vet vilka ni är. Er vill jag också rikta ett hjärtligt tack till.

Idag har varit en halvdålig dag pga många saker, främst för att jag missade Bellas dagisavslutning. Jag fick i alla fall äran att ordna presenten som 6-åringarna skulle ge till fröknarna. Det blev varsin segelbåt (prydnad) där alla barnen fick skriva sina namn på seglet och jag skrev: Nu seglar vi vidare samt namnet på avdelningen och vilka år de gick där. Hoppas att det blev en uppskattad present, vi ville fixa något som de kunde ha som minne av barnen som gått där.

Önskar er alla en fortsatt trevlig kväll!

Kram

Marri

fick jag min svacka, min down-period. Har kommit ikapp med bokföringen så jag borde vara glad, men sen gjorde jag misstaget och tittade på rapporterna i bokföringssystemet. Detta kombinerat med dagens dåliga försäljning fick mig nog på dåligt humör.

Inte min nuvarande chef (på tjänstlediga jobbet) men min förra chef sa en sak till mig som jag håller med om och när ni läsare får höra det kommer ni bara småle och säga: Det stämmer precis! Detta märks t om på bloggen :)

Han sa att jag är en humörsmänniska. Mitt humör kan pendla ganska rejält och inom ganska kort tid. Jag har mina ups och downs, aldrig något däremellan vilket jag ibland hade önskat. Att inte bry mig, att bara ta dagen som den kommer, att inte störa mig på saker i onödan, att inte oroa mig, att bara vara. Fast det är kanske svårt i och med att man inte är man :-p

Nej nu måste jag ut och leta efter mitt topphumör för ikväll ska Bella och jag gå och se EMD, då ska Bella ha sin glada mamma med, den deppiga företagaren låser jag in i butiken exakt kl 19.00.

Önskar er alla en trevlig kväll!

Hittade ett citat på nätet som lyder:  "Motgångar får vissa människor att bryta samman, andra att överträffa sig själva" (okänd).

Då började självklart denna egenföretagaren att fundera. Vilken sort är jag? Jag trodde och hoppades på att jag skulle vara den senare, att jag överträffar mig själv. Den bittra verkligheten har nog fått mig att erkänna att jag är den som bryter samman. Nu när jag tänker på hur mitt liv har varit så har jag kommit på att det är nog så jag reagerar när något går emot mig, jag bryter samman. Jag måste bryta samman för att kunna resa mig igen. Resa mig och bli ännu starkare, resa mig med en erfarenhet rikare, resa mig med ett nytt mål framför mig, resa mig för att kunna lyckas bättre nästa gång. Att bara resa sig efter en motgång är ett stort steg och en stor medgång.

Nu har jag mobiliserat alla mina krafter för att ta tag i företaget, ta tag i livet, ta tag i det tunga, ta tag i allt. Först på tur står bokföringen :)

Önskar er alla en underbar dag!

Kram
Marri